Mönstermoster Kerstin ringer och skäller på mig för att jag inte kan rita mönster rätt. Jag säger: "Du har rätt. Tur att jag har dig." Då fnyser hon och skäller lite till, mumlar något om att hon kommer att få jobba hela natten eftersom jag inte vet hur det funkar och hade hon haft tid så skulle hon minsann lärt mig ett och annat om mönsterkonstruktion...
Och det är ju så. Jag kan inte rita mönster rätt, jag gör allting på frihand. (Hade jag kunnat rita rätt hade jag inte behövt Mönstermoster, då hade jag ju gjort det själv.) Och sen när jag syr så fixar jag till det som eventuellt blivit lite tokigt. Men det kan man ju inte göra när det ska sys upp i fabrik.
Skäll skäll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar